Fylld av kärlek

Det pulsar, bränner, krampar och sticker... Känslan av mitt "försvunna" ben går verkligen inte att beskriva...

Igår trappades min EDA (ryggmärgsbedövning) ned successivt och ja kunde känna smärtan komma krypande alltmer.
Jag hade under fem nätter och sex dagar hunnit vänja mig vid den bedövande känslan i benet vilket var väldigt behagligt, jag fruktade en mycket större smärta när EDA:n skulle dras. Det var sorgligt när vi idag skulle skiljas. Nu är det ett evigt krapnande på tabletter istället...

Jag vet att man måste skiljas och gå vidare med allt i livet, men det var tufft. Det har ju varit en säkerhet för mig hela tiden efter operationen och nu skulle den försvinna. I med lite mera krut, vilja och framförallt mod, det var mitt recept igår. Jag vågar ha ont, jag
vågar känna smärta, jag måste våga känna det!!

Martin har och är ett otroligt stöd för mig då jag har vaknat mitt i natten och haft fruktansvärt ont, eller när jag bara behövt få en extra kudde, tack!

Jag har funderat på vilken makt kärlek verkligen har, vad den kan göra med människor. I och med min operation har jag på något vis ändrat mig. Jag känner att jag är annorlunda men jag vet inte riktigt hur. Jag vill inte spekulera i det för mycket för jag tycker det är rätt spännande att vara med om. Det enda jag riktigt känner är att jag är fylld med kärlek. Det finns så många fina människor som bryr sig och det gör mig helt rörd. Till alla som jobbar och tar hand om mig på avdelningen, tack ni är underbara, det här är det till er!

Jag tror egentligen allt handlar om medmänsklighet, jag har förstått hur viktigt det är med relationer till andra människor och att man verkligen växer i det. Innan har jag stått emot, nu tar jag bara emot allt som är positivt, det gör mig så oerhört stark.

Så stark att jag har klarat av det här, för det jag faktiskt gjort. Jag är så stolt. Att jag ens vågar titta på mitt ben, känt på det och börjar acceptera att leva med det. Jag tycker om det.
Det här är jag, mitt NYA jag, och jag tycker faktiskt om det.

Det är klart att kampen fortsätter, hela livet. Men så är det för alla, det går upp och ner. Jag har hittat mitt själv mitt i allt kaos och fått ett mod till att fixa detta, det är min största prövning men ja fixar de!

Kramar / Carro

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • marko » Argi+ !!:  ”hej tycker asså att ARGI+ är ett av de bästa tillskoten som finns, så ni som tän..”

  • Gunnar Samuelsson » Nyhetsmorgon :  ”Första gången jag hörde dig tala var i ett slags sommarprogram som gick för cirk..”

  • Susann Arvidsson » Föredrag i Simrishamn :  ”Tack för att du ger så mycket av dig själv. Du inspirerar och har en härlig fram..”

  • Ylwa » Valpisar! :  ”Underbara valpisar. Nästa säsong kommer jag ha med min egna hund på golfbanan! =”

  • Anders » Grym dag!:  ”Peter Magnusson vet jag inte vem det är. Du är mer kändis än honom!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-