Blandade känslor

Hej!

 

Idag har jag förflyttat mig hem till värmland till mina föräldrar, det har varit en riktigt "praktisk" dag idag. Det tar verkligen på en att flänga runt mellan sjukhus och alla olika möten, jag är helt slut. Men det är bra för orken nu i början! Jag tror (och hoppas) att jag kommer att få grym balans samt stora benmuskler om jag fortsätter såhär, och det kommer jag ju göra, det blir bra för golfen!! :) Jag fick tillsagt innan operationen att musklerna på mitt högra ben (det som är amputerat) kommer att förtvina och aldrig riktigt kunna gå att träna upp igen. När jag fick höra detta blev jag så förbannad, och irriterad!, hur kan någon veta mitt facit? Känner de mig mer än jag känner mig själv?
Bara för att personer i branschen ser människor som kanske tappar ork och aldrig kan träna och få tillbaka musklerna behöver inte betyda att det ska hända mig!! Alla är ju så olika. jag älskar ju att träna så det kommer aldrig hända mig!, nej aldrig.

 

Jag vet vad jag vill nu och det ska ingen få stoppa mig för det. När jag hör något som kan "trycka" ner mig eller som begränsar mig kommer jag försöka sätta på både skygglappar och öronproppar, för nu kör jag, det finns ingen broms. : ) Men det kommer gå i min takt, vare sig det går långsamt eller fort så måste man lyssna på kroppen, det kommer att variera. Jag får leva varje dag här och nu och känner utav vad som känns bäst i hjärtat, det är min väg och där jag har mina svar. Det är lite annorlunda än hur jag levde förut då man tog mer för givet och inte uppskattade varje dag på så sätt som jag gör nu.

 

Idag var jag på sjukhuset för att beställa en smidigare och lättare rullstol än den jag fick när jag blev utskriven. för den verkar komma från 80-talet då den är hur tung som helst och jättestor. : ) Även om jag inte planerat att sitta i rullstol så mycket framöver behövs den nu när vi går långa sträckor och framförallt innan jag fått mitt andra och nya ben.

Jag har varit ute och tittat lite på internet på hypade kryckor och lite andra hjälpmedel. Såsom min hemsida visar förstår ni säkert att jag siktar på ett par rosa vänner i framtiden!, jag kanske ska styla om min framtida vän också när den kommer! Vi får se hur jag lyckas med det :) det blir ju i alla fall mycket roligare!

Imorgon ska jag även ringa och försöka fixa medlemskap på handikapp-touren!!, jag ser verkligen fram emot att börja spela igen! Drömmen om att spela en tävling i sommar börjar bli lite verklighet, jag hoppas verkligen att mitt andra ben fungerar bra så att jag kan vara igång så fort som möjligt.

Idag på träningen kunde jag ta stöd i golvet och göra armhävningar, det kändes helt otroligt!! En sak som jag hade lite problem med innan var sidlyft på det opererade benet men det fixade jag!! 2x10!!!
Jag kan inte fatta att det går så fort fram, men jag är ju lite envis så det kanske är därför, det här SKA gå! :)

 

I det liv jag lever nu finns en baksida som inte alltid är så rolig, den kan vara fylld med smärta, känslor och konstiga situationer. Jag har valt och väljer att lägga stor vikt i de positiva sakerna för att det är det som gör att jag mår bra, men absolut inte förneka eller utesluta att de finns negativa. Känslor och situationer som kan bli rätt så konstiga och ibland väldigt ledsamma. Eftersom jag är väldigt öppen vill jag berätta och skriva om båda. Därför måste jag berätta om en hemsk känsla jag hade i lördags. Då skulle jag, mamma och Martin göra lite mys inför Eurovision och passade på att göra något vi aldrig gjort själva, tapas!! :D det blev för övrigt hur gott som helst men när vi stod där och grejjade tänkte jag omedvetet, -Gud vad jag blev jag trött i foten, varför står jag bara på ett ben, det behöver jag ju inte!


Så försökte jag ställa ner det andra benet.... Det hände inget.....

Det tog kanske två sekunder för mig att inse att jag kommer inte kunna ställa ner benet igen, aldrig mer, det fungerar inte som förr. Även om hjärnan frenetiskt skickade 1000 signaler att jag skulle ställa ner benet så hände det inget. Det hände ingenting!!!

Det är jättesvårt för mig att beskriva känslan men den är hemsk, jag blir så ledsen när den uppkommer. De här situationerna som är omedvetna. Hjärnan har registrerat bilden utav mig men inte ännu att det inte finns något ben. Varje dag försöker jag flytta eller sparka till något med benet, ikväll försökte jag sätta mig på huk och kom på i rörelsen att det inte skulle gå....


Det är sådana situationer som jag får brottas med dagligen och kommer att få brottas med i framtiden också, men med en förståelse från mig själv att det kommer att vara såhär ett tag, samt det fina stödet från nära och kära så kommer jag att klara allt.

Nu måste jag sova och vila upp mig inför morgondagen, jag planerar lite tuffare träning, måste lägga ut lite mera bilder också. Det kommer snart :)

Kram Carro

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • marko » Argi+ !!:  ”hej tycker asså att ARGI+ är ett av de bästa tillskoten som finns, så ni som tän..”

  • Gunnar Samuelsson » Nyhetsmorgon :  ”Första gången jag hörde dig tala var i ett slags sommarprogram som gick för cirk..”

  • Susann Arvidsson » Föredrag i Simrishamn :  ”Tack för att du ger så mycket av dig själv. Du inspirerar och har en härlig fram..”

  • Ylwa » Valpisar! :  ”Underbara valpisar. Nästa säsong kommer jag ha med min egna hund på golfbanan! =”

  • Anders » Grym dag!:  ”Peter Magnusson vet jag inte vem det är. Du är mer kändis än honom!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-