De tog mitt ben men gav mig livet

Hej

 

Den dagliga sprutan ska tas, som tur var bara i en vecka efter operationen. Ett litet obehag finns fortfarande kvar gentemot sprut-tagningen så jag ber min snälla granne om hjälp. Som vanligt har vi ett trevligt samtal och då berättade hon om en väldigt roligt händelse som jag bara måste dela med mig av i bloggen. När hon skulle gå ner till mig för att ge mig sprutan berättade hon det för sin 5-årige son.
- oj, har hon blivit sjuk igen?
(det ska tilläggas att hon hjälpte mig med alla sprutor efter förra operationen också)
- ja, det är såhär att doktorn var tvungen att ta bort hennes ben för att hon skulle bli frisk.
- men fick hon spara benet då?
- nej det fick hon inte....
- oj, då måste hon vara ledsen. Stackars Caroline!

Jag själv vek mig av skratt!! :D, vad barn kan vara underbart underfundiga ibland, jag älskar den spontaniteten och hur de tänker.
För honom fanns inte problemet att bli av med en kroppsdel utan avsaknanden att få spara på den.

 

Idag har jag haft mindre ont och det känns helt underbart!, men som idrottsmänniska man är kör man på extra mycket så idag har jag nog hunnit med lika mycket som jag skulle ha hunnit med i vanliga fall. Så jag är jättetrött :), men jag får skylla mig själv!!
Jag blir så uprymd och glad när jag kan göra saker igen, fastän jag får göra saker på mitt sätt. Än så länge har jag inte stött på några större problem.....

Det är så roligt att jag kan vara med och inspirera andra med min kamp (i det jag skriver) så att andra kan hitta kraft mot sina mål och drömmar. VI behöver alla sporras och inspireras av varandra för att lyckas dit vi vill. Det värmer också oerhört mycket alla kommentarer och mail som jag har fått, jag blir överväldigad och trodde aldrig att det skulle komma så mycket gott och positivt med sig som det har gjort i och med min operation.

 

Något som jag kan erkänna är att jag har hittat mig själv nu efteråt, nu vet jag vem jag är och jag vet vad jag vill. Allt är så glasklart nu och förut var det så dimmigt, jag famlade i mörkret och hittade aldrig riktigt "rätt". Men att jag ser det så självklart nu, det gör mig så lycklig. Låter kanske konstigt men jag är så glad och tacksam för att jag har fått vara med om detta, det har tagit mig så långt, det är en stor erfarenhet.

 

"De tog mitt ben men gav mig livet"

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • marko » Argi+ !!:  ”hej tycker asså att ARGI+ är ett av de bästa tillskoten som finns, så ni som tän..”

  • Gunnar Samuelsson » Nyhetsmorgon :  ”Första gången jag hörde dig tala var i ett slags sommarprogram som gick för cirk..”

  • Susann Arvidsson » Föredrag i Simrishamn :  ”Tack för att du ger så mycket av dig själv. Du inspirerar och har en härlig fram..”

  • Ylwa » Valpisar! :  ”Underbara valpisar. Nästa säsong kommer jag ha med min egna hund på golfbanan! =”

  • Anders » Grym dag!:  ”Peter Magnusson vet jag inte vem det är. Du är mer kändis än honom!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-