Tappat ben!?

Hej!

 

Jag har under mina rehabiliteringsveckor inte träffat på så många barn, förutom två gånger, och båda gångerna har det inträffat väldigt ärliga men så roliga situationer. Jag blir inspirerad varje gång utav dem, de tänker på ett helt annat sätt än vi gör, varför? Har vi blivit "lärda" hur vi ska tänka?
Jag tycker i alla fall att det är väldigt faschinerande.

När jag för länge sedan behövde få pepp för att jag varit nere och ville "tillbaka", sa min syster, - var glad som en hund och nyfiken som ett barn.
Det är ett väldigt bra tankesätt tycker jag, jag vet inte vad det gav mig just då men det fick mig att tänka att "vi" nog inte lägger så stor vikt som vi borde i både barns och hundars agerande. För i deras värld är inget egentligen ett bekymmer, förrens vi kommer och talar om hur det ska vara........ : )

 

I alla fall, i veckan var jag och mamma och åt lunch inne i Karlstad. När vi kom in innanför dörren satt det två barn, båda blev helt ställda när de såg mig och kravlade sig ner på golvet och tittade "uppåt". Jag fick kämpa för att inte börja skratta. Sen kom frågorna, de där spontana jag skrev om ovan. - pappa, pappa vad har hon gjort med benet?, - vad är det som har hänt henne?, pappa, pappa?
Har hon tappat benet?, nu fick jag hålla mitt bubblande skratt borta, hahaha!!

En lite ställd pappa undvek mig med blicken eftersom situationen för oss ("upplärda!") är väldigt skämmig och obekväm. Den "gamla" Carro kan förstå honom till 100%, den gamla Carro hade nog inte heller vågat titta upp och se, hon hade nog tänkt att "fy f*n vad hemskt, det här är så pinsamt att jag håller på att dö, jag ska inte titta för då kanske något blir fel".

 

Men jag har fått ett annat tankesätt nu, när jag väl är i situationen, den "drabbade", så är det inte skämmigt. Alltsammans är lite konstigt, de som inte är utsatta skäms för?......ja jag vet inte, de kanske försöker skämmas åt den personen som är utsatt. Hmm...

 

Denna text är inget emot eller negativt mot pappan & barnen, men när jag väl hamnade i den (för det var första gången), då fick den mig att tänka på hur saker verkligen är. Det kan också vara så att de/vi som är utsatta letar efter annorlunda eller "felaktiga" reaktioner som gör att vi upplever dem lättare. Men jag vill inte leta, jag är kanske annorlunda till utseendet men jag är ju samma tjej, jag lovar :)

Jag har ju bara fått några fler upplevelser än jag själv hade innan, SOM i sin tur har gett mig så mycket! På två eller ett ben spelar ingen roll.......


Jag är lycklig.

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • marko » Argi+ !!:  ”hej tycker asså att ARGI+ är ett av de bästa tillskoten som finns, så ni som tän..”

  • Gunnar Samuelsson » Nyhetsmorgon :  ”Första gången jag hörde dig tala var i ett slags sommarprogram som gick för cirk..”

  • Susann Arvidsson » Föredrag i Simrishamn :  ”Tack för att du ger så mycket av dig själv. Du inspirerar och har en härlig fram..”

  • Ylwa » Valpisar! :  ”Underbara valpisar. Nästa säsong kommer jag ha med min egna hund på golfbanan! =”

  • Anders » Grym dag!:  ”Peter Magnusson vet jag inte vem det är. Du är mer kändis än honom!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-