Att förändra världen

"Att förändra världen", det är det nog manga som vill, pa olika satt. Nagot jag tankte pa fr-ämst förra aret, och da i människors attityd. Jag ville förändra allas attityd i samband med amputation och att "ha en funktionshinder". Detta har förändrats för mig, att inse att man kan göra nagot bara via en handling eller att bara vara mig själv är det jag tycker är viktigast. Det är inte vad man säger eller gör som alltid pavisar vad man tycker, det är hur man är.
Jag ska ta ett exempel sa att ni förstar vad jag menar,
jag hade tidigare i ar en intervju dar vi gick runt lite pa stan och strosade innan vi gick och satte oss för att ta en kaffe, jag gick med protes. Att människor kan titta och regera är jag fullt medveten om, jag ser det mer som att jag hjälper till att visa upp nagot som de inte sett förut! Om jag hade fatt se en person pa ett ben för tva ar sedan som utstralade en positiv attityd och gick pa stan hade det varit tusen ganger lättare att föreställa sig ett liv pa ett ben när jag fick min diagnos! Men jag hade inte den möjligheten att fa träffa eller se nagon, och därför sa tycker jag nu det är sa viktigt att hjälpa andra. Vem vet vad som kan drabba en själv?

 

Som ni förstar sa handlar inte detta om nagot personligt, jag tar inte blickarna personligt, jag tar inte reaktionerna personligt. Jag vet att det handlar om att människor inte är vana och de behöver helt enkelt uttrycka sina känslor, det är som en utbildning fast pa en mänsklig basis.

 

I alla fall, jag fick fragan under intervjun om jag tycker det är jobbigt att ga runt pa stan med alla blickar som tittar, en ratt sa naturlig fraga fran en manniska som har den uppfattningen att det maste vara "hemskt". Detta är en fraga jag har fatt ungefär tusen ganger senaste aret. I de ögonblicken undrar jag varför den fragan kommer upp, jag är redan ute pa stan, i en kort kjol, med protes, ler och har roligt, uppskattar livet, som är sa mycket större än nagra undrande blickar. Jag är medveten om vad som händer och i det stora hela vill jag bara samarbeta med människor, jag vill dela med mig, ge dem min kunskap om mina erfarenheter och göra det lättare för dem att första. När människor delar kunskap med varandra om olika saker är da jag känner mig rik, det är bade exklusivt att fa den medvetenheten samtidigt som det underlättar för nagon annan att första, blir inte saker mer naturligt da?

 

Sa för att knyta an till det jag skrev i början om att förändra människor vilket jag inte vill längre, det gar mer i linje med att dela kunskap, fa en medvetenhet och första, allt detta genom att ibland bara vara. Att inte ens behöva byta ett enda ord, kanske bara en blick och ett leende, det kan göra underverk. Jag har haft lyckan att fa se detta exempel pa riktigt en gang, nar jag gick pa stan (ocksa da med protes) kom en kvinna fram till mig och med orden sa, - jag ser att alla tittar och undrar men jag maste säga, det är sa himla häftigt och snyggt att du gar runt med klänning och protes, det gör mig sa glad och stolt!

Att hon sedan gav mig ett jätteleende och sa skildes vi at, det gav mig sa mycket styrka och sa mycket positiv energi! De ögonblicken är nagot jag kommer ihag för alltid!


Ha en underbar söndag !

Kram Carro

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • marko » Argi+ !!:  ”hej tycker asså att ARGI+ är ett av de bästa tillskoten som finns, så ni som tän..”

  • Gunnar Samuelsson » Nyhetsmorgon :  ”Första gången jag hörde dig tala var i ett slags sommarprogram som gick för cirk..”

  • Susann Arvidsson » Föredrag i Simrishamn :  ”Tack för att du ger så mycket av dig själv. Du inspirerar och har en härlig fram..”

  • Ylwa » Valpisar! :  ”Underbara valpisar. Nästa säsong kommer jag ha med min egna hund på golfbanan! =”

  • Anders » Grym dag!:  ”Peter Magnusson vet jag inte vem det är. Du är mer kändis än honom!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-